söndag 25 januari 2009

Meningsbyggnad.

Ja. Det var ett tag sen.

Men jag är tillbaka. Och varken min dotter, min sambo eller mina vänner kommer att veta att jag skriver här. Jag kommer att göra det i smyg. Eller som vi Östersundare säger; jag kommer göra det i smyg.

Ingen skillnad mellan dessa meningar, tänker ni? Jo, tänker jag. Ser ni det inte är det er vinst. Då är det heller inget att bry sig om. Ser ni det, och framför allt, irriterar ni er på det, så är det er förlust. Tänk på det.

Som sagt. Jag är tillbaka. För att stanna.

onsdag 13 augusti 2008

Karma.

Det här blir ett långt inlägg, så håll i er.

I helgen var jag hos några vänner som skulle bjuda på middag. Ja, eller bjuda och bjuda. När jag väl kom dit fick jag hjälpa till med allt möjligt. Eftersom jag är jävligt arbetsskygg, så försökte jag se ut att ha nåt att göra hela tiden. For runt i köket och skramlade i kastruller och vispar. Ut i hallen och rättade till några skor. In på toaletten och tittade mig i spegeln. Ut igen. In på toa igen, tittade mig i spegeln och sa åt mig själv att jag var snygg. Ut igen.

Dock var det nån projektledarperson som till slut upptäckte mitt mjölkande och skickade iväg mig på Hemköp för att köpa bröd. Ok, tänkte, det kan väl gå ann... På med jacka och dojjor (som nu stod snyggt uppställda) och iväg.

Väl på Hemköp gick jag fram till bröddisken, kollar runt efter vad som skulle passa. Kanske vitlöksbröd? Kanske pain riche? Samtidigt känner jag att en liten lite prupp vill komma ut. Ni vet, en liten fjärt i all lättsamhet. Bara släppa ut den, ta brödet och glida iväg fort som fan mot kassan innan nån har kunnat lokalisera lukten. Brukar ju gå så bra...

Men denna gång? Nähä. Inte. Inte alls förresten. Jag trycker på lite, och känner att det som komma skall inte ALLS känns bra. Tro det eller ej, men jag lägger helt sonika en sprutare i kallingarna. En spray. En dusch. En kaskad. Vad i helvete?! Jag är 34 år, och står och skiter på mig på mataffären. Skiter. På. Mig.

Panik!

Jag släpper allt jag har i händerna, spring-lunkar mot kassan med helspända skinkor. Snajdar förbi dom överåldriga kassöskorna med ett ansträngt leende och en hej-på-dig-jag-har-inte-snattat-nåt-nick. In på Hemköps restaurang, och mot toaletten. Kommer fram. Vad ser jag? Helvetes jävlar. Kö! Det är kö! Kö. Bara att vänta. Det brukar gå rätt snabbt, så det är bara att andas djupa andedag. In och ut.

Nu. Nu är det bråttom. In på toa, ska låsa. Vrider om. Obligatoriska känna-på-låset-knycken. Vad händer? Låset funkar inte. Nej. Varför? Varför staffar Gud mig så ini helvete.

Men ett gladiatorgrepp om dörrhandtaget med vänster hand, börjar jag sakteliga klä av mig på underkroppen med höger. Ni kan ju prova själva. Det är inte helt lätt. Bara att få upp översta jeansknappen kräver en längre ingenjörsexamen. Jag får upp den. Ner med byxorna. Ner med de VITA kallingarna. Ser misären. Proppar sanitära olägenheten längst ner i papperskorgen. Lyckas efter många om och men totalsanera underkroppen. På med jeansen igen, sköljer av svettdropparna i ansiktet, och torkar av det. Ser mig i spegeln och anser återigen att jag är snygg. Går ut, nickar leende åt den långa kön, ut från Hemköp och tillbaka till middagen.

Utan bröd.

Hur förklarar man det?

söndag 10 augusti 2008

Bröllopsklockor

Alltså, jag har ju sambo, men giftermål verkar inte vara läge att planera under de närmaste 10-20 åren.

Men. Om jag skulle gifta mig. Och om jag skulle gifta mig i Australien så skulle jag absolut anlita denna mästerfotograf.

Han är så bra att jag blir förbannad. Jo, förbannad på riktigt.

Kolla här: Brisbane Wedding Photographer.

Fan vad bra.

fredag 8 augusti 2008

Fire in the sky.

Nu är de Olympiska Spelen i Peking invigda. Maffigt. Stort.

Men visst satt man och hoppades lite på att elden skulle slockna på sin resa fram till sin slutdestination.

Nära var det...

Dag.

Fast tänk om jag är schizofren. Vet man om sin andra sida då? Den andra delen av mig kanske är det roliga jaget. Det som inte har ångest. Det som är ute och festar med en massa kompisar. Det som har gott självförtroende. Det som har lätt med tjejer. Det som inte har skulder.

Åh, hoppas att jag är schizofren.

Natt.

Varför sitter jag uppe nu? Varför gå jag inte bara och lägger mig? Hur kan en man som är sjukligt mörkrädd älska natten så mycket. Jag förstår inte. Ingen annan förstår.

Hoppas att jag inte är schizofren.

torsdag 7 augusti 2008

En liten för natten.

Poesi av Tomas Tranströmer:

Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter.
Men kostymen sys i det tysta.

Så bra. Så. Bra.

Jag känner henne personligen.

Efter många år av tandläkarskräck, så tog jag mig själv i kragen i höstas. Nu skulle tandvärken bort. På slutet hade jag så pass ont att jag var avdomnad i vänster arm och haltade på vänster ben. Jo, jag ljuger inte. Jag ringde till min tandläkare (som är en god och nära vän) kl 5 på morgonen och sa att nu får det fanimej vara nog. Nog. Nu.

20 minuter senare stod jag och min nyvakna tandläkare (som är en god och nära vän) inne på hennes klinik för att påbörja ingreppet. Käkbensinfektion var diagnosen. Penecillin och röd-triangel-tabletter var medicinen.

Återbesök dagen efter för att öppna tanden. Oj. Det var en symfoni och en kakafoni av kroppsvätskor som väntade. Blod och var som sprutade likt en gejser i min gom. Doften var illa. Illa alltså. Mycket illa. Min tandläkare (som är en god och nära vän) drog på sig visiret och muttrade nåt om att hon aldrig sett på fan.

Efter 2 återbesök med ett lagat hål, en dragen tand, puts och lite tricks så kastade min tandläkare (som är en god och nära vän) fram en räkning med det generösa beloppet på 28.316:-, samtidigt som hon frågade "-Hur vill du betala?".

Veckan efter detta scenario ringde hon (eftersom hon är en god och nära vän) och frågade om jag hade lust att komma över till dom på middag?

Jag tackade nej.

Skönt straff...

Java och cookies.

Jag är en bra bit över 30 år, men tycker fortfarande att det är oerhört vuxet att brygga en kopp kaffe, bara till mig själv. Det har jag gjort nu. Bryggt. Bara till mig själv. Bara.

Mackstopp.

En kompis till mig, vi kan kalla honom S, träffade en gång en förtjusande tjej. I deras kärleks- och alkoholrus smög dom bakom Shellmacken i småstaden för att äta upp varann.

Han la ner henne på gräset och öppnade hennes jeans, drog dom försiktigt över hennes vackra höfter samtidigt som hon blundade och njöt av vällust. Hennes vita bomullsstring satt som figursydda runt hennes brunbrända ljumskar.

Dom manliga händerna smeker utanpå hennes blus, och han ser hur hennes bröstvårtor hårdnar. Han kysser och nafsar henne runt naveln, reser sig upp litegrann och smeker av hennes trosor halvvägs ner på låren, han lutar ner huvudet och kysser klitoris...

Då, men först då, märker han att hon har bajsat på sig...

Frukost.

När det lilla svinet lämnat deras hem för att åka till jobbet, kom hon trippandes över gården och in i min lägenhet. Under tiden jag tog henne hårt på mitt köksbord, såg jag honom komma hem igen efter något han glömt kvar i hemmet.

Jag pressar ner hennes huvud mot köksduken...

När han 2 minuter senare gick mot parkeringen, och deras marinblå Volvo 850, tryckte jag kuken i botten på henne samtidigt som jag log...

Knock knock, who's there?

Jaha, då var det färdigt då. Nu står Liemannen och väntar i trapphuset här utanför. Redo i sitt startblock. Uttrycken "on your marks" och "get set" är redan sagda. Nu väntar vi bara på ljudet av startpistolen. Sen är det kört! Klart. Finito.

Eller kanske är en knöl i bröstet inte så farligt? Jag är ju trots allt av det manliga könet. Det kanske är en pubertetsknöl?

Yeah, I wish!

Och hur fan ska vi få in dom här små brösten i mammografiapparaten? Kanske går att fösa in dom. Eller pressa. Det kommer i vilket fall göra jävligt ont.

Fan, jag skulle ha satsat på bitchtits tidigare!