Jag känner henne personligen.

Efter många år av tandläkarskräck, så tog jag mig själv i kragen i höstas. Nu skulle tandvärken bort. På slutet hade jag så pass ont att jag var avdomnad i vänster arm och haltade på vänster ben. Jo, jag ljuger inte. Jag ringde till min tandläkare (som är en god och nära vän) kl 5 på morgonen och sa att nu får det fanimej vara nog. Nog. Nu.

20 minuter senare stod jag och min nyvakna tandläkare (som är en god och nära vän) inne på hennes klinik för att påbörja ingreppet. Käkbensinfektion var diagnosen. Penecillin och röd-triangel-tabletter var medicinen.

Återbesök dagen efter för att öppna tanden. Oj. Det var en symfoni och en kakafoni av kroppsvätskor som väntade. Blod och var som sprutade likt en gejser i min gom. Doften var illa. Illa alltså. Mycket illa. Min tandläkare (som är en god och nära vän) drog på sig visiret och muttrade nåt om att hon aldrig sett på fan.

Efter 2 återbesök med ett lagat hål, en dragen tand, puts och lite tricks så kastade min tandläkare (som är en god och nära vän) fram en räkning med det generösa beloppet på 28.316:-, samtidigt som hon frågade "-Hur vill du betala?".

Veckan efter detta scenario ringde hon (eftersom hon är en god och nära vän) och frågade om jag hade lust att komma över till dom på middag?

Jag tackade nej.

Skönt straff...